Energi och Miljö

 

Nyttan med litteraturhistoria

Som författare märker man alltid sina berättelser och texter, antingen genom berättelseteknik, språk eller mänsklighet. Jag tror att när en författare har nått den nivå att hen kan respektera sin konstform, så mycket att hen kan respektera den. Författaren behöver inte skämmas av att en springa mänsklighet kommer in i sin text, som är totalt sann; denna springa kan bestå av författarens tankar angående samhället, moral, etik, estetik, livet, döden, människan, vetenskap och religion, vilket är just det som är intressant för oss läsare.

Nu kan vi studera litteraturhistorien och därmed hitta hur människor tänkte, tyckte och, framför allt, kände under alla dessa århundraden. Vi kan därmed studera vår ras psykologiska evolution, och hur vi kanske inte har förändrats så mycket egentligen.

En bok jag kan ta till exempel är Anthony Burgess ”A Clockwork Orange” (med den svenska titels ”En apelsin med urverk”) och skrevs 1962, som kanske mer gjorde sin debut i filmen med samma namn. För om man verkligen tänker till på vad boken tar upp angående framtidens samhälle, att den skrevs på sextiotalet och vilka intryck den måste ha gjorts på den tiden, så är det intressant. Boken blev kontroversiell av vad boken beskriver och tar upp, men också p.g.a. författarens brutala sanning till sin mänskliga natur, samt hur han utan kompromiss och tvivel beskriver något han tror på, och något han känner väldigt passionerat om. Det är kanske det vi känner är skrämmande med boken (och speciellt filmen).

Det finns såklart mer konkreta syften om varför denna studie om litteratur är viktig, som hur saker och ting faktiskt var på äldre dagar, men det är inte något jag kan reflektera mycket över.

När bok blir film

Jag har jämfört boken Tom Sawyer med filmen ”The adventures of Tom Sawyer” (1938, IMDb 7.1), och är en relativt tråkig filmatisering.

 

En film är en konstform som fungerar annorlunda än en bok, och därmed måste historien anpassas efter den sjunde konstformen (film). En bok använder sig av en del skrivna regler, vilka oftast följs, som till exempel kapitel; en bok använder sig av kapitel som delar upp historien och ge läsaren en paus och ett mindre avslut i mitten av historien, och detta finns nästan aldrig i film. Vissa regissörer gillar att berätta sin historia med hjälp av kapitel eller konkreta akter, och i vissa längre filmer ges det faktiskt en paus, eller intermission, åt tittaren, och detta ges inte i denna film, vilket är en klar skillnad. I en bok kan beskriva en händelse eller ett objekt genom lång och förklarande text, och läsaren ges möjlighet att läsa igenom det i sin egen takt, och därmed hindrar man att det blir tråkigt, och detta är något man måste undvika i film, så att alla beskrivningar är såklart bortplockade i filmen. Bara det absolut viktigaste gentemot handlingen, samt dem viktigaste karaktärerna, finns kvar i filmen.  

 

I denna filmen följs vissa scener och repliker ordagrant, gentemot boken, samtidigt som den i vissa fall följer historien på annorlunda geografiska platser. Jag känner att detta är positivt på berättelsen, då den får ett klart bättre flyt, och personligen saknar jag inte beskrivningarna angående objekt och karaktärer. Annars följer filmen en filmatisering som följer reglerna; det finns inga personliga val i produktionen, och inget överraskande eller originellt. Den respekterar boken och berättelsen fullt ut, och det kanske är vad vissa önskar av en filmatisering, men inte jag (Charlie Kaufmans filmatisering av Susan Orleans ”The Orchid Thief”, vid namn ”Adaptation.”, ger en ide av vad jag gillar och till viss del förutsätter).

 

Jag föredrar film till hundra procent över böcker, när det både kommer till att utrycka konst och till att berätta en historia. Jag ser något speciellt med film som endast kan beskrivas som magi, och det är något jag nu för tillfället aldrig har hittat i någon textform. Jag kan förstå argumentet att en bok utspelar sig i sitt huvud; texten är endast början på en tanke, sanningen som ännu inte sagts, som sedan utformas och utvecklas med läsaren, och då tänker jag att det är precis så jag skulle argumentera för film. Det får mig att förstå att dessa konstformer tilltalar oss alla spirituellt, och det är helt enkelt en fråga om vilken sorts person man är, och hur man är lagd, så därför finns det inga argument för vilken konstform som är den bästa. Det står självklart från person till person, och går inte att beskriva med ord.

 

 

 

Uppgift 2 Max Nilsson

Vad kännetecknar en klassiker?

 

Jag känner att en skriven historia måste uppfylla en kombination av kriterier. Boken måste vara underhållande, samt som den skall försöka finna en balans mellan intelligens och hjärta. Innehållsmässigt borde den vara relativt kontroversiell och originell till alla konstformer. Att boken är välskriven är något självklart, men den måste också åldras väl tillsammans med sina karaktärer, sitt språk och sin handling. Som alla böcker nästan gör så måste boken väcka, till läsaren, ”nya och spännande tankar” om t.ex. rätt och fel, moral eller tankar om samhället. Boken tjänar på att bli upptäckt och läst av många, vilket alla klassiker blev.

Skillnaden mellan en ”bra bok” och en bok som skulle kunna uppnå en klassisk status, är att den måste bli omtalad av folk och professionella, samt att boken måste stanna med läsaren. 

 

Jag tror att detta mål är något som alla skribenter strävar efter, och därmed tror jag att det kommer alltid att finnas, och födas, klassiker.

Tom Sawyer Uppgift 1

Tom Sawyers tidlösa äventyr

Kan Mark Twains bok från 1876 fortfarande locka och underhålla läsare? Kan Tom Sawyer fortfarande uppröra landbor och klara sig ur söndagsskolan?

Handlingen är enkel och oskyldig, precis som tiden och staden denna berättelse utspelar sig i. I den fiktiva byn St. Petersburg i staden Missouri springer den busiga pojken Tom runt, och skapar kalabalik i dem regler samt normer som normalt följs; en historia om en by som försöker anpassa sig efter en pojke, och en pojke som försöker anpassa sig efter världen och burdusa unga känslor. Vid Toms sida finns Joe Harper och ”Huck” Finn, som delar upplevelser samt tankar om samhället de lever i, och finns alltid där för honom i ur och skur. En dag för Huck och Tom bevittna något som sedan växer till ett enormt dilemma, samtidigt som Tom måste gå balans mellan hans hat för skolan, kyrkan som alltid väntar på söndagsmorgnarna och sin obesvarade kärlek.

Boken med sina karaktärer växer på en under resans gång; alla bihistorier och lösa trådar börjar uppskattas och när man lär känna Tom, så märker man ett och annat man inte glömmer, likt karaktärerna. Alla kapitel är välskrivna, och roligt skildrade ur ett delvis naivt perspektiv.

Jag njöt väldigt lite under läsningsprocessen, kanske är det för att boken inte har åldrats så bra, eller för att jag hellre vill läsa något med mer psykologiskt djup, vilket denna bok inte har. Varje kapitel är nästan som en liten novell, dedikerade till en viss del av hans liv, och utan något starkt mänskligt som binder ihop dessa delar, så känns det som om det saknas någon uppbyggnad, och man börjar ifrågasätta vad den verkligen handlar om. Det finns nära inga intressanta karaktärer eller originella tankar.

Vad jag dock kan känna är en enorm respekt för författaren. Under tiden den skrevs så visade den på några extremt kontroversiella element; samhällets regler och uppdelningen av klasser, religion och ras är något som behövdes bli uppmärksammat.

Det är kanske så man är tvungen att tänka under tiden man läser ”Tom Sawyer äventyr”, och om du letar efter en samhällskritisk bok som fortfarande tar upp diskuterade ämnen, så funkar denna klassiker.

Max Nilsson 

Idrott och allting som kringgår:

Reflektion av lektion 1 och 2 inom lektionstemat Lekar

 

Förord:

 

Innan jag börjar utrycka mina mål och tankar, så vill jag bara nämna att jag och Samuel, samt jag och Jonathan, försökte under våra lektioner hålla i något originellt eller något vi inte gjort på länge. Jag känner att man speciellt inom lekar, brukar spela dem på ungefär samma sätt varje gång, och därför ville vi lägga till en liten ”twist” som kan öppna ögonen och därmed får eleverna en bättre chans att utrycka komplexa rörelser.

 

Lektion 1 med Samuel: Catch the flags

 

Huvudinnehållet var helt enkelt förklaring av spel, indelning i tre lag, uppvärming, uppmjukning och sedan en variant på catch the flag, som jag kan tycka nästa är bättre än den vi normalt spelar.

 

Vi valde att dela in gruppen i tre lag, eftersom vi efter erfarenhet kände att det blir bäst så. För många på en catch the flag plan kan enkelt skapa kaos samt liten fokus på spel. Detta gjorde vi som sagt samtidigt som vi förklarade spelet, vilket gjorde att vi sparade tid, vilket gjorde att vi kunde utrycka förmågorna bättre.

 

Vi känner att efter tre år med uppvärming och uppmjukning kan man lita på oss elever att vi skall genomföra dessa viktiga moment själva, och därför lade vi inte någon speciell tyngd på det. Jägarboll kände vi var den mest passande uppvärmning, eftersom den rent mentalt förbereder oss för det som komma skall, tex. som splitvision, samarbetsträning och konditionsträning. Uppmjukningen var en enkel indelning av grupper i ringar, till musik, vilket både klarar av syftet samt som man vänjer sig med sitt lag.

 

Catch the flags förhöll sig till dem normala reglerna, den enda skillnaden var att istället för ett antal färgade band i rockring, så fanns det istället cirka 7 koner på vars sida, som stod bakom en bestämd linje, samt att när en spelare blir tagen med en kon i hand, så ställs konen på den plats där tagaren tog denna person. Visst, denna varianten gör kanske spelet enklare, och kanske ”passar” lite lägre klasser, men jag känner att det blir ett klart bättre flyt, då elever inte behöver stå i rockringen och spela ett mentalt, och i vår åsikt ganska dumt, spel om när denna person skall springa.

 

Våra förmågor från lgr 11 är ingen speciell överraskning: komplexa rörelser inom spel och lekar, inomhus, konditionsträning, rörlighetsträning och till viss del mental träning. Jag känner inte att jag måste motivera och bevisa varför dessa förmågor hör ihop med vår lektion, eftersom det är tämligen självklart. Mental träning skrev jag dock eftersom det till viss del är ett stort psykologiskt spel, samt där man måste se sig själv göra rörelsen innan man gör den, t.ex. som när man måste planera sin rutt genom motståndarens fält.

 

Våra mål var då självklart att uppnå alla förmågor, att visa eleverna en variant som vi knappt spelar och därmed göra det enklare för nya komplexa rörelsen samt att som alltid försöka ha kul. Vi kände att dessa mål blev uppnådda.

 

Lektion 2 med Jonathan: Variation Sensation

 

Under denna lektion så ville vi hålla i något originellt och nyskapat: en ide jag fick några veckor tidigare om ett spel.

 

Vi började med att förklara regler och att indela gruppen i tre lag, av anledningar jag tidigare har gått igenom. Vi visste att detta moment skulle ta lite längre tid än normalt, eftersom det finns regler som eleverna aldrig har hört förut.

 

Vi var därför tvungna att prioritera lektionen, och bestämde därmed att vi inte skulle ha en så pass komplex uppvärming samt uppmjukning. Detta blev simpelt tre rundor runt planen samt indelning av grupper i en ring till musik, som uppvärming respektive uppmjukning.

 

Spelet variation sensation var alltså en kombination av tre bollsporter, som sedan istället blev ett spel. Basketboll, handboll och fotboll kombinerades på det vis att två lag mötte varandra som vanligt i ett av spelen, fast med ett större antal bollar beroende på spel, och sedan när musiken bytte låt så skulle eleven med boll i hand eller fot få ut den till oss, samt vi skulle kasta ut bollarna som skulle representera nästa boll spel, och så vidare. Spelet blev nära en succé för både eleverna och oss. Bättre än vad vi hade tänkt oss blev det. Vi fick upp ett flyt i spelet, och det med spelarna engagemang i spelen så bildades en riktig lärorik och rolig lek.

 

Våra förmågor från lgr 11 är följande: komplexa rörelser i lekar, spel och idrotter inomhus, konditionsträning och rörelseträning. Inom dessa förmågor ingår såklart alla förmågor som ingår i bollsporter, som t.ex. att kasta och att fånga. Spelet hade också en extremt stor splitvision del, då man var tvungen att konstant anpassa sig till olika spel i olika situationer.

 

Vi kände att vi uppnådde alla mål den dagen, vilka var att uppnå alla förmågor, att visa eleverna ett nytt sätt att utrycka sina komplexa förmågor genom detta spel samt att ha extremt kul.

 

Enskild reflektion:

 

Jag känner att vi har alla gett en varierad och lärorik upplevelse genom dessa fem veckor. Det som vi i början planerade höll vi oss till, och alla gjorde ett utmärkt jobb. Jag känner att detta arbetsätt är nära optimalt, då eleverna får chans att utvärdera och resonera om sina lektioner, samt vi som idrottare får ta del av dessa exempel och kan därmed utveckla våra förmågor.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fördjupningsarbete inom dopning och droger

 

Detta arbete kommer att vara relativt kortfattat, och indelat i ett antal delar: allmän fakta, argument från båda sidor ur ett objektivt perspektiv och egna åsikter.

 

1928 införde internationella friidrottsförbundet förbudet mot doping och droger, men roligt nog så kunde detta inte konkret kontrolleras utan de fick endast gå på idrottarnas ord, utan det var först 1964 som man införde tester så man därmed kunde på ett absolut resultat. Under de senaste 50 åren har båda sidors teknik och grad utvecklats, fram till 1999 så hade dopningskontrollanterna ingen chans att hänga ikapp dopningsmedelsutvecklingen, men efter det så utvidgades rättigheterna för kontrollanter och kunde utsättas för ”oförberett” dopningstest, och idrottare är tvungna att inställa sig vid kontroller annars kan de bli avstängda. Det har fått konsekvenserna att det faktiskt har sänkt statistiken i vissa grenar.

 

Enligt lagen så är det dessa fyra droger som förbjuds:

1. Syntetiska anabola steroider, AAS.

2. Testosteron och dess derivat.

3. Tillväxthormon.

1. Kemiska substanser som ökar produktion och frigörelse av testosteron och dess derivat eller av tillväxthormon. 

 

Kortfattat så är AAS ett konstgjort proteinuppbyggande, samt med manliga könshormon, läkemedel, men som mycket sällan används i medicinska syften, då den ger förmanligande effekter. Allting i syfte av att stimulera och öka muskeltillväxten när det kommer till dopningssammanhang. Det är relativt självklart vad resten av dessa fyra substanser är, och vad deras syften är.

 

Om vi går vidare till argumenten så är detta fallet ganska intressant, då jag känner att det saknas något konkret förargument. Men mot doping finns det både moraliska och konkreta, i detta fallet medicinska, argument, som att det är fusk att dopa sig; det blir meningslöst att tävla om man bryter mot sportens natur och vad det står för. Ett ganska svagt argument känner jag, eftersom det är strikt subjektivt, men om man går ett steg längre med hjälp av konsekvenser ser man att detta argument kan växa: jag tror att om fallet är att den bästa idrottaren som kan gömma sin påverkning vinner, så minskar det idrottens trovärdighet av samhället och folket. Detta ger konsekvensen att gemenskapen som idrott och sport ger, försvinner, och denna gemenskap är självklart extremt viktig för majoriteten av människor som har turen att inte ha mycket andra större problem. Detta känner jag definitivt stärker det subjektiva argumentet. De konkreta argumenten emot doping är såklart att det är emot lagen att innehava och inta droger, vilket t.ex. AAS är, observera när det inte används i medicinska syften, samt alla negativa bieffekter som påverkar vår hälsa och livsstil. Listan på bieffekter är så lång att det nästan är löjligt, men kortfattat så påverkar det hjärtat och levern, acne, tillväxten, muskelsmärtor, ökat tryck i hjärnan, vår psykiska hälsa och så vidare. Sammanfattningsvis: ingenting trevligt, och det är ett konkret argument emot doping.

När det kommer till argument för, så har jag helt ärligt inte hittat någonting som är värt att ta upp; det mesta består av subjektiva känslor och antaganden utan källor eller trovärdighet, vilka skulle kanske vara intressanta att ta upp och diskutera om, men jag kan inte förstå hur man ens skulle börja med att tänka. Det finns ett svagt motargument att alla dopingssubstanser inte strider mot vår hälsa, utan är helt ofarliga, men längre än så går de inte.

 

Jag tycker att jag har utryckt min åsikt inom ämnet; det är självklart att jag är emot doping, för att argumenten är så pass överlägsna, att det inte ens finns rum för diskussion enligt mig. Samt för att lösa detta problem så måste man också komma till botten varför en person drivs till att dopa sig. Är det för att få sina ”15 minutes of fame” som idrottsman, eller är det för att man inte känner sig bra nog för sporten? Ligger kanske problemet i själva idrotten då? Är det yrkesmässigt onaturligt att träna upp folk till en sådan grad, med sådana medel? Jag kan till viss del tro det, men jag tror definitivt att lösningen ligger i dopingstesternas planhalva, och att vi är på väg till rätt mål.

 

 

 

 

Källor: Vissa av dessa källor var utvalda av vår erfarna bibliotekarie, vars åsikt och arbete jag litar på, och kan därmed säga att dessa källor är trovärdiga.

http://www.drugsmart.com/fakta/dopning

 

http://www.rf.se/RF-tycker/Doping/

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dopning – Denna sida var förnyad för 11 dagar sedan, och innehöll nio stycken referenser, varav två är från 2013, vilket jag skulle kalla relativt trovärdiga källor. Dock saknar den källanvisningar, vilket är inte det bästa i världen, men det är fortfarande nära hälften av alla wikipedia sidor som saknar dem.

 

Max Nilsson

 

Funktionsfrågor med Erik

Länk till Våra Svar: http://erikteglersfinbok.wordpress.com/

Naturvetenskaplig undersökning angående ballonger:

Laboration angånde konduktivitet :

Konduktivitet:

Syfte: Att mäta olika ämnes konduktivitet, d.v.s ledningsförmåga, i både fast och löst form, och av detta dra en förståelse.

Material:

Sex stycken muffinsformar

Sex stycken bägare

En våg

Avjoniserat vatten

En konduktivitetsmätare

Ämnen:

1 gram KMNO4 (kaliumpermanganat)

1 gram Fe2O3 (järnoxid)

1 gram NaCl (salt)

1 gram C12H22O11 (sackaros)

1 gram C6H7O(OH)5 (glukos)

1 gram C6H12O6 (strösocker)

Utförande:

I de sex muffinsfomarna så vägde vi upp 1 gram av de sex olika ämnena. Vi mätte ledningsförmågan med konduktivitetsmätaren på varje ämne två gånger: en gång i fast form och en gång i löst form (då vi hade tillsatt avjoniserat vatten). För att undvika felkällor så torkade vi noggrant av konduktivitetsmätaren efter varje test.

Ämne	Leder i fast form?	Leder i flytande form?
KMNO4	Nej	Ja
Fe2O3	Nej	Ja
NaCl	Nej	Ja
C12H22O11	Nej	Nej
C6H7O(OH)5	Nej	Nej
C6H12O6	Nej	Nej

Slutsats: Det som skiljer KMNO4, Fe2O3 och NaCl från C12H22O11, C6H7O(OH)5 och C6H12O6 är att de är alla salter, vilket innebär att de är jonföreningar, som innehåller både negativt och positivt laddade atomer. I fast form så lever dessa ämnen i balans, med en neutral laddning, och kan därmed inte leda ström, men när de reagerar till det polära avjoniseradevattnet så bryts dessa, relativt svaga, bindningar upp. Denna lösning fungerar nu som en elektrolyt. C12H22O11, C6H7O(OH)5 och C6H12O6 är som sagt inte jonbindningar, och är därmed aldrig elektriskt laddade, och kan därmed aldrig leda elektrisk ström.

Felkällor: Vi fick aldrig några, men en möjlig felkälla kan mätfel som uppkommer om man inte har torkat att konduktivitetsmätaren ordentligt, och därmed lämnat spår av en föregående elektrolyt.

Max Nilsson

Summarizing the first part of the film: Forrest Gump – Max Nilsson

 

Meet Forrest Gump. The man sitting at the bus stop, and telling his life story. He might just seem a little slow and naive, but we get to know this man, wmpho has lived more than ten life times.

 

As a child, Forrest grew up with his Momma, in the state of Alabama. As viewers of his story, we see that he does not fit in, but Forrest does not take notice of this. Like when he enters the school bus for the first time, and all of the passengers notice his legs, or rather the braces that are attached to them, due to some early skeletten problem, they simply do not allow Forrest to sit next them, exempt for Jenny.

 

Jenny was Forrest’s first friend, and they did everything together: Climb in trees, sleep over at each others house and run away from Jenny’s pedophile of a father. As viewers, we do not only discover that Jenny has a very dark life, but also that Forrest is an extremely fast runner. So fast that he got into the football team in highschool, and so fast that no one could match him on the field.

 

Jenny has now grown up, and she has start date, which is a concept that Forrest cannot grasp. Jenny on the other hand, cannot entirely grasp the love that Forrest has for her, nor can she let Forrest near her, because she know that she is a very broken human, and uses a very destructive behaviour, and as Stephen Chbosky wrote: We accept the love that we think we deserve.

 

We now get a very brief veiw of Forrest’s life, and I can summ it up by saying that he meets every world known person, sees every world known event, shows his many talents for the world, within everything, and does this without noticing how special he is. All this makes the film entertaining, but also unrelatable in every aspect. But we also run into Jane from time to time, and see how she destroyes her life, and how Forrest tries to save her. Heartbeaking the first time.